Poet: Hafez/حافظ
Full poem in Persian / غزل کامل
Interpretation by Rashid Kakavand / تفسیر رشید کاکاوند
English
In the play of our gaze, the unaware are bewildered.
I am as I have shown myself; the rest is known to them.
They stand bewildered by our delight in beauty.
I am exactly as I appear; let them answer for themselves.
در نظربازی ما (Dar nazar-bāzī-ye mā — In the play of our gaze) refers literally to the delight of contemplating beauty. In Persian poetry, nazar-bāzī may describe openly admiring beauty and, in Sufi thought, can also suggest perceiving Divine Beauty reflected in creation.
بیخبران حیرانند (Bīkhabarān hayrānand — The unaware are bewildered) refers to those who fail to understand Hafez's way of seeing. Rashid Kakavand interprets the unaware as the outwardly pious critics who condemn Hafez's openness while concealing their own attraction to beauty.
من چُنینم (Man chonīnam — I am as I am) expresses Hafez's openness and refusal to hide behind appearances.
که نُمودم (Ke nomūdam — as I have shown myself) emphasizes that he presents himself honestly, without disguise or pretence.
دگر ایشان دانند (Degar īshān dānand — the rest is known to them) contrasts Hafez's openness with the silence of his critics. Kakavand understands it as Hafez saying: I make no pretence; they themselves know whether they truly live by the standards they preach. The wording itself remains deliberately open, preserving Hafez's characteristic ambiguity.
Svenska
I vår blicks spel är de ovetande förbryllade.
Jag är sådan som jag har visat mig; resten vet de själva.
De står förbryllade inför vår glädje i skönheten.
Jag är precis sådan som jag visar mig; resten får de själva svara för.
در نظربازی ما (Dar nazar-bāzī-ye mā — I vår blicks spel) syftar bokstavligen på glädjen i att betrakta skönhet. I persisk poesi kan nazar-bāzī beskriva ett öppet beundrande av skönhet och, inom sufisk tradition, även anspela på att ana den gudomliga skönheten speglad i skapelsen.
بیخبران حیرانند (Bīkhabarān hayrānand — De ovetande är förbryllade) syftar på dem som inte förstår Hafez sätt att se. Rashid Kakavand tolkar de ovetande som utåt fromma kritiker som fördömer Hafez öppenhet samtidigt som de döljer sin egen dragning till skönhet.
من چُنینم (Man chonīnam — Jag är sådan som jag är) uttrycker Hafez öppenhet och hans vägran att dölja sitt sanna jag.
که نُمودم (Ke nomūdam — som jag har visat mig) betonar att han visar sig sådan han verkligen är, utan mask eller förställning.
دگر ایشان دانند (Degar īshān dānand — resten vet de själva) ställer Hafez öppenhet mot kritikernas tystnad. Kakavand tolkar detta som att Hafez säger: Jag gör ingen föreställning; de vet själva om de verkligen lever efter de ideal de predikar. Samtidigt är formuleringen medvetet öppen och bevarar Hafez karakteristiska tvetydighet.