There is a moment that does not announce itself—
only a quiet shift in what holds,
after which nothing returns in quite the same way. 

What once held begins to loosen.
What seemed certain grows thin, almost transparent.
Edges soften.
Not lost, not broken—
but no longer able to remain. 

This work dwells in that after.
Not in what was taken,
nor in what is gained,
but in what continues—
without needing to be named. 

A form, in change.
A self, released.
Something becoming,
after.

Det finns ett ögonblick som inte låter sig märkas—
bara en stilla förskjutning i allt som bär,
och efter det återvänder inget riktigt till sig självt.

Det som en gång höll fast börjar långsamt ge vika.

Det som verkade säkert tunnas ut, nästan till ljus.

Kanter mjuknar, upplöses.

Inte förlorat, inte brutet—
men inte längre möjligt att hålla kvar.

Det här verket finns i det som följer.

Inte i det som togs,

inte i det som vinns,

utan i det som fortsätter—

utan namn, utan form som vill bli fast.

En form i förändring.

Ett jag frigjort.

Något som blir till,

efter.

گاهی لحظه‌ای فرا می‌رسد—
بی‌آنکه خود را آشکار کند،
تنها دگرگونیِ آرامی‌ست،
و پس از آن
هیچ‌چیز دیگر به همان شکل پیشین بازنمی‌گردد.

آنچه زمانی استوار بود
آهسته سست می شود.
آنچه قطعی می نمود
به تردیدی شفاف بدل می‌گردد.
مرزهای سخت نرم می شوند.
نه از دست رفته،
نه شکسته—
اما دیگر نمی‌تواند همان بماند.

این آثار در آن «پس از» جریان دارند—
نه در آنچه گرفته شد،
و نه در آنچه به دست می‌آید،
بلکه در آنچه ادامه می‌یابد—
بی‌آنکه نیازی به نام داشته باشد.

فرمی در حال دگرگونی،
خودی رها.
چیزی در حال شدن—
پس از. 

The last few years have led Samaneh on a deep, soul-searching journey. Art became both her refuge and guide during this time. Samaneh paints her emotions, unaware of where the colors will take her. Like life, painting is a journey of embracing the unknown. Her expressions take many forms — from her own interpretation of Persian calligraphy with poems by Hafez and Rumi, to imaginary portraits and landscapes inspired by the Scandinavian nature.

This exhibition was made possible by the active support of her loving family.

De senaste åren har lett Samaneh på en djup, inre resa. Konst blev både hennes tillflykt och vägledning under denna tid. Samaneh målar sina känslor, ovetande om vart färgerna kommer att ta henne. Precis som livet är målandet en resa av att omfamna det okända. Hennes uttryck tar många former – från hennes egen tolkning av persisk kalligrafi med dikter av Hafez och Rumi, till fantasifulla porträtt och landskap inspirerade av den skandinaviska naturen.

Den här utställningen är möjlig genom aktivt stöd från hennes kärleksfulla familj.

سال‌های گذشته، سمانه را به سفری ژرف و درونی به سوی خودشناسی برد۔ هنر در این مدت هم پناهگاه او بود و هم راهنمایش۔ سمانه احساسات خود را نقاشی می‌کند، بی‌آنکه بداند رنگ‌ها او را به کجا خواهند برد۔

کارهای هنری او گوناگونی خاص خود را دارند؛ از خوشنویسیِ شعرهای حافظ و مولانا، برگرفته از سبک شخصی‌اش، تا نقاشیِ چهره‌های خیالی و چشم‌اندازهایی الهام‌گرفته از طبیعت اسکاندیناوی۔

این نمایشگاه با حمایت پیوستهٔ خانوادهٔ عزیزش به واقعیت پیوست۔