Poet: Hafez/حافظ
Full poem in Persian / غزل کامل
English
By the life of the Beloved, grief shall not tear your veil,
if you place your trust in the favours of the One who sets things right.
By the Beloved’s life, no grief shall break your spirit,
If you entrust yourself to the grace of the One who makes all things right.
به جانِ دوست (Be jān-e dūst — By the life of the Beloved) is an intimate oath that gives force and certainty to what follows. دوست (dūst) means friend or beloved and, in Hafez’s poetry, can also evoke the Divine Beloved.
غم پرده بر شما نَدَرَد (Gham parde bar shomā nadarad — Grief shall not tear your veil) draws on the image of پردهدری (parde-darī — tearing the veil). In classical Persian, tearing the veil can suggest exposing what should remain concealed, bringing disgrace, or stripping away dignity and protection. Here, the image also takes on an inward dimension: grief is imagined as something that could break through one’s inner sanctuary and overwhelm the heart. The poetic rendering “no grief shall break your spirit” expresses this deeper implication while the literal translation preserves Hafez’s original image.
گر اعتماد بر الطافِ کارساز کنید (Gar e‘temād bar altāf-e kārsāz konīd — If you place your trust in the favours of the One who sets things right) gives the condition for this assurance: trust. اعتماد (e‘temād) carries the sense of reliance and entrusting one’s affairs to a power beyond oneself, close to the spiritual idea of tawakkul.
کارساز (Kārsāz — the One who sets things right) describes one who accomplishes, resolves, or brings affairs to their proper outcome. Here it is traditionally understood as an allusion to God. الطاف (altāf) means favours, graces, or kindnesses, giving the line a sense of trust in Divine grace.
Svenska
Vid den Älskades liv, sorgen ska inte slita sönder er slöja,
om ni sätter er tillit till nådegåvorna från Den som bringar allt till rätta.
Vid den Älskades liv, ingen sorg ska kunna bryta er,
om ni överlämnar er åt nåden hos Den som bringar allt till rätta.
به جانِ دوست (Be jān-e dūst — Vid den Älskades liv) är en innerlig ed som ger kraft och visshet åt det som följer. دوست (dūst) betyder vän eller älskad och kan i Hafez poesi även anspela på den gudomliga Älskade.
غم پرده بر شما نَدَرَد (Gham parde bar shomā nadarad — Sorgen ska inte slita sönder er slöja) bygger på bilden پردهدری (parde-darī — att slita sönder slöjan). I klassisk persiska kan uttrycket antyda att något som borde förbli dolt blottläggs, vilket kan innebära vanära eller förlust av värdighet och skydd. Här får bilden också en inre dimension: sorgen framställs som något som skulle kunna tränga in i människans innersta och överväldiga hjärtat. Den poetiska formuleringen ”ingen sorg ska kunna bryta er” uttrycker denna djupare innebörd, medan den bokstavliga översättningen bevarar Hafez ursprungliga bild.
گر اعتماد بر الطافِ کارساز کنید (Gar e‘temād bar altāf-e kārsāz konīd — Om ni sätter er tillit till nådegåvorna från Den som bringar allt till rätta) uttrycker villkoret för denna försäkran: tillit. اعتماد (e‘temād) innebär här att förtrösta och anförtro sina angelägenheter åt en kraft bortom en själv, nära den andliga innebörden av tawakkul.
کارساز (Kārsāz — Den som bringar allt till rätta) betecknar den som ordnar, löser eller för något till sitt rätta resultat. Här förstås ordet traditionellt som en anspelning på Gud. الطاف (altāf) betyder nådegåvor, ynnest eller välvilja och ger raden en innebörd av tillit till den gudomliga nåden.